Ett år sedan idag!

Jag minns det som det var igår. Den lyckligaste dagen i hela mitt liv.
Sjuksköterskan kom och väckte mig klockan 7 på morgonen. Tog lite sprutor och sen körde de bort mig mot operationssalen.
'Julia lilla, ser så glad och lugn ut.. du behöver inte vara orolig för någonting. Men patienterna brukar vara lite mer nervösa än vad du är.'
Men jag var inte nervös.. inte det minsta.
Det sista jag kom ihåg var att en sjuksköterka tog min hand och alla lamporna tändes ovanför mig.

Uppvaket var det värsta av allt. Jag hade en tjock slang nerstucken från munnen och ner i halsen. När sjuksköterskorna kom och frågade hur det var med mig fick jag inte fram några ord eftersom slangen tog upp hela halsen. Jag försökte visa att jag ville att de skulle plocka bort den, men de kunde inte göra någonting innan läkaren gett tillåtelse.

När de väl plockade ut den var det så äckligt så jag spydde blod rakt ut.

De berättade för mig att min mamma hade ringt och frågat om det var okej att komma och hälsa på. Jag kunde få fram att  jag vill inte träffa någon.
Jag hade ännu inte sett mig själv och medans de körde tillabak mig till rummet sa den ena sjuksköterska till mig;
'Jag vet hur mycket du vill kolla dig i spegeln. Men mitt råd till dig är att inte göra det. Du är svullen nu och det kommer inte se ut såhär när allt har lagt sig'

Men vad skulle jag göra? Jag hade väntat på operationen i 18 år. Självklart var jag tvungen att kolla hur jag såg ut.

Hög på morfin försökte jag ta mig upp ur sängen och in i badrummet. Jag ställde mig framför spegeln och blundade ett tag. Tillslut vågade jag öppna ögonen.
Spegelbilden jag såg var det mest hemska jag någonsin upplevt i hela mitt liv. Jag såg inte mig själv. Det var inte jag som stod där. Vad hade jag gjort mot mig själv???

Att kolla sig i en spegel och se någon helt annan är obeskrivligt. Jag kände inte igen mig själv någonstans.
Jag var så otroligt ledsen och besviken. Det såg förjävligt ut.

Dagarna på sjukhuset gick fort. Helst av allt ville jag bara vara själv. Men nu i efterhand uppskattar jag att folk kom och hälsade på mig. Min syster satt hos mig varje dag <3
Johanna kom dit med presenter från klassen, alla i klassen hade skrivit hälsningar!
Sandra och Mia kom sista dagen och hälsa på, de fick äran att köra mig i rullstol ut till bilen.

Efter 4 dagar på sjukhuset blev jag utskriven. Då väntade det 3 veckor hemma innan jag kunde komma tillbaka till skolan. Första veckan var okej.. men sen var det inte skoj längre. Då längtade jag tillbaka till skolan.


Nu i efterhand ångrar jag min inte minsta för att jag opererade mig. Det är det bästa som någonsin har hänt mig. Jag är evigt tacksam till Peter Abrahamsson, käkkirurgen som gjorde ingreppet. TACK!


Före....................................................... Efter
60799-669 60799-670 
60799-667 60799-668
60799-665 60799-666

Kommentarer
Postat av: Jenny

Kan inte fatta att det hår gått ett helt år sen operationen!!! Du är såååå fin gumman!!! LOVE YOU!

2008-01-31 @ 19:12:08
Postat av: Johan Li

Oj, det känns verkligen inte som ett år sen! Men hur som hellst så var det ju ett lyckat ingrepp som gjorde Kattegatts/Sannarps baldrottning ännu finare än innan! Det har ju bara bevisat att ingenting är faktiskt omöjligt ;) Fan va jag längtar tills du kommer hem nu jull! Jag känner att man kan ju inte göra krabbsallad själv för det är inte samma sak. Det måste vara du som lägger i den där "lilla" extra klicken med majonäs haha! Saknar dig bejb

2008-01-31 @ 20:05:01
Postat av: Jo

Du är så vacker så=) jag saknar dig Julia,=( blev lite tårögd när jag läste, di skriver fint när du vill=) Puss love you

2008-02-02 @ 13:35:32
Postat av: jeeeeessica

de är fint skrivet julia !

2008-08-07 @ 15:50:37
Postat av: Fanny Wahlström

Hejsan! Vet inte om du kommer ihåg det, men vi pratade lite om dehär på en lektion för ett tag sen och nu har jag precis fått klart för mig att jag kommer få göra den här operationen jag med. Såklart blir jag ännu mer nervös när jag läser dehär inlägget, men är samtidigt väldigt glad att jag hittade de när jag bläddrade igenom din blogg. Känns skönt att få veta lite mer om hur det är/känns och på något konstigt sätt längtar jag oerhört mycket! Tack så mycket Julia! :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback