.

Vilken härlig dag vi har haft!
Runt halv 12 snåret var vi klara för att bege oss ut på stan. Eftersom Rickards föräldrar bor väldigt centralt var det bara till att ladda apostlahästarna och vandra in mot city. Vädret visste att vi var i stan och bjöd därför på strålande solsken!
Vi började med att besöka Uppsala konsert & kongresshus. En väldigt häftig byggnad utseendemässigt som sedan bjöd på en fantastisk utsikt över stan.
Vi fortsatte sedan med lite shopping och ett luchstopp på en thai/sushi resturang. (de måste gått back efter min vistelse!) Vi hann med ytterligare lite shopping innan vi fortsatte våran sightseeing genom Uppsala.
Uppsala domkyrka (som numera går under namnet 'Uppsalas Madame Tussaude - stället där man riskerar att skita ner sig') Detta är på fullt allvar!!! När vi gick våran rundvandring genom kyrkan ser jag en gammal dam som står och tittar på en av utsmyckningarna. Efter att vi passerat henne säger jag till Jenny:

Julia: Shit vad läskig hon såg ut. Man kan nästan tro att hon var uppstoppad! För det var väl ingen riktig människa?
Jenny (viskar): Joo, jag är helt säkert på att hon var riktig!
Julia: Nej, det va hon väl inte? Du kan väl gå tillbaka och kolla?
Jenny smög tillbaka och kollade...
Jenny: Nej, hon är riktigt. Hon har ändrat armen!
Jag smyger mig fram för att ta en titt...
Julia: Nej, jag är helt säker på att hon stod så innan med. Jag är skiträdd, Jenny. Du måste gå fram och se om hon är riktigt.
Jenny smyger närmre ännu en gång...
Jenny: Jag är också rädd!
Julia: Kom igen då, vi måste ju få en bild med henne. Ställ dig jämte henne!
Jenny ställer sig en meter jämte kvinnan (hon ler med jag såg skräcken i hennes ögon!)
Jenny: Nu får du gå fram så jag kan ta en bild på er.
Julia (råkar i skräcken säga det ganska högt): Så fan heller! Jag håller på att skita ner mig. Nu drar vi härifrån!!!

När vi kom ut ur kyrkan ville Jenny gärna gå in i saluhallen som låg precis brevid. Medans Jenny spanade in den goda maten gick jag snabbt på damernas för att kontrollera hur tydligt skräcken hade satt sina spår! Phu, inte byten behövdes!

Efter detta börjar solen gå ner och våra fötter börjar ömma ganske rejält så vi bestämmer oss för att vandra hem mot 'hotellet' igen! Stannar inom en mack och köper lite läsk och chips till kvällen.
Väl hemma börjar jag fundera på om jag glömde min vänstra fot på macken då jag inte har någon känsel kvar! Jag hittar även Jenny liggandes som en sten under en filt i soffan. När hon vaknade till liv igen fick vi tillbaka flåset genom lite tennis och bowling på wii.
Nu sitter vi åter i soffan och njuter av denna otroligt lyckade fredag!